Min absouta favorit bland nu levande skådespelare är George Timothy Clooney. Han är dessutom en synnerligen lyckad regissör, manusförfattare och ateist! Jag är också mycket förtjust i Russel Crowe, men tyvärr har han inte setts i tillräckligt många romantiska komedier för att få första platsen på min lista. Båda skådespelarna har dock ett brett register, George kan spela allt mellan stenhård politiker och mjuk kärleksfull familjefar.

Han föddes 6 maj 1961 i Lexington, Kentucky, USA. Han är alltså 52 år och ser bara bättre ut ju äldre han blir! Somliga har tur.

George fick sitt stora genombrott 1994 i TV-serien "Cityakuten" , "ER" där han spelar Dr. Douglas (Doug) Ross. Barnläkaren med stort intresse för kvinnor. Numera ses han i filmer med bred publik men emellanåt satsas det på mindre projekt som han själv regisserar eller producerar.

Han har vunnit två Oscar. Den första för årets bästa biroll i "Syriana" (2005) och den andra för årets bästa film "Argo" (2012) där han deltog som producent.

Ingmar Bergmans ”Sommarnattens leende” från 1955 är ett mästerverk som höjts till skyarna.

”Sommarnattens leende” har spelats in i svartvitt vilket får skådespelarnas ansikten att riktigt lysa likt vitt porslin mot den mörkare bakgrunden. Om man är intresserad av film från en konstnärlig vinkel kan man också njuta ändlöst av hur vackert inspelad detta alster är bildligt talat.

Advokat Fredrik Egerman (Gunnar Björnstrand) lever ett välbärgat borgerligt liv och har ett stort vackert hus att stoltsera med. Han har även en mycket ung hustru att visa upp (Ulla Jacobsson). Men omedvetet tillhör hans hjärta Desiree Armfeldt (Eva Dahlbeck), skådespelerskan som tidigare varit hans älskarinna. Vad Advokat Egerman inte vet om är dock att Desirees blodpump klappar lika mycket för honom. Därför smider hon nu planer för att vinna tillbaka sin advokat.

Dialogen är mycket välskriven och humoristisk. Det ser man prov på då Fredrik möter greve Carl Magnus Malcolm (Jarl Kulle) hos Desiree. Situationen är sådan att Fredrik har blivit tvungen att låna en nattrock efter att ha fallit omkull i en vattensamling på väg hem till Desiree.  När den rätte ägaren anländer, det vill säga greve Malcolm, uppstår en stor svartsjuka dem emellan angående rättigheterna till Desiree. De upprätthåller en artig fasad, men kommentarerna som utbyts är sylvassa.

På ett sätt är filmen feministisk eftersom den driver med manligheten. Mycket av komiken ligger i att männen aldrig kan spänna av och inse att kvinnorna tyvärr är realistiska och inte går på att talang i krocketspel skulle förlänga könsdelar ...

Just nu väntar jag in den Hitchcock-film som ska till att visas på SVT 2, kvart i tio. Det är tyvärr en av Alfreds mindre bra filmer, men jag antar att man måste se de sämre för att kunna urskilja de bättre. Min favorit bland hans många alster är "Fönstret åt gården" med James Stewart och den undersköna Grace Kelly! Se den med en gång, beordrar jag strängt om du av någon konstig anledning missat denna underbara film där skådespeleriet är på topp! :-)

Den vackra kvinnan nedan heter Tippi Hedren och spelar huvudrollen som Marnie Edgar. Lustigt nog var Grace Kelly tänkt för huvudrollen men hon hade tydligen fullt upp med att vara nybliven furstinna av Monaco ...

Denna skruvade kärlekskomedi med Ricky Gervais (The Office) och Jennifer Garner har en ganska udda handling som bygger på en idé om en värld där lögnen ännu inte är uppfunnen. Manusförfattaren Mark Bellison som spelas av Ricky ska på en date med den hänförande men svårflirtade Anna McDoogles (Jennifer).

En dag går Mark till banken för att ta ut sina pensionsbesparingar då han inte har råd med beloppet som måste betalas i hyra. Bankens datasystem har dock kraschat och vår vän kommer på den briljanta idén att ta ut mer pengar än vad han egentligen äger. Lögnen är uppfunnen!

Uppfinningen kommer väl till pass när han ska trösta sin dödssjuka mor. Storyn om en herrgård i himmeln att färdas till efter sitt liv får modern att dö med ett leende på läpparna. Men Mark inser inte att det finns andra öron inom hörhåll. Berättelsen sprider sig som en löpeld och plötsligt har religion skapats och Mark fick bli budbäraren ...

Nu när han är ekonomiskt trygg bjuder han ut Anna ännu en gång i hopp om att utseendet spelar en mindre roll. Anna gör det då klart för honom att en relation mellan dem inte är ett alternativ eftersom hans gener skulle ge deras barn små, fula potatisnäsor.

Hur ska han vinna sin kärestas hjärta?

Jag tycker mycket om film-idén och det välskrivna manuset. Något som är EXTRA-PLUS-PLUS är den kritiska inställningen till religion, trots att det är en amerikansk film. Tyvärr känner få till detta opus eftersom den aldrig hade premiär på svenska biodukar!

Jag har någon lustig känsla i magen inför imorgon, första dagen på vårterminen. Det är ju egentligen inget speciellt med att påbörja andra halvan av en årskurs, men något får mig att ligga klarvaken.

Denna tisdag har det knallats runt i Torsburgen på det solbelysta Gotland. Där kunde man finna en hel del knastrande vitmossa, lutande tallar och vackra vyer från utsiktstorn.

Torsburgen är en gammal pålitlig fornborg, som sträcker sig runt ett naturskyddsområde på 1,2 kvadratkilometer.

"Burg" betyder borg på gutniska, ett språk som talas av väldigt få idag. 

Skogen skulle platsa bra i en skräckfilm med tanke på de gråbrända träden som blivit av med sina ståtliga kronor. Lågorna stod högt i skyn en dag i juli för tjugo år sedan. Det är en av Sveriges största skogsbränder.

"When Harry met Sally" är en underbar kärleks-komedi regisserad av Rob Reiner, samt skriven av Nora Ephron. I rollistan hittar vi Meg Ryan (You've got mail) och Billy Crystal som utgör en perfekt duo, de får god hjälp av Carrie Fisher (prinsessan Leia, Star Wars) och Bruno Kirby i biroller.

De möts för första gången när Harry Burns (Billy Crystal) blir skjutsad fån Chicagos universitet till New York av Sally Albright (Meg Ryan), då en lång och meningslös diskussion om livet och döden äger rum och gör dem till ovänner.

Efter detta katastrofala första möte, fortsätter de slumpmässigt att träffas, varje gång med några års mellanrum. Det tinar så småningom upp mellan dem, vilket sakta men säkert gör att relationen utvecklas till en nära vänskap. 

Dialogen är utsökt. Under en scen går deras åsikter isär då de har ett långt upplägg om filmen Casablanca. Det handlar om huruvida Ingrid Bergman verkligen ville åka med sin man, en tjeckisk politiker, eller stanna med Humphrey Bogart.

Den stora frågan genom hela filmen är om de ska våga satsa på kärleken, och riskera vänskapen ...

Jag är, och har varit på Öland i drygt en vecka och njuter i fulla drag av solen som ständigt bränner i nacken. Nu sitter jag och glor på Mat-Tina med ett stort ointresse. Jag har aldrig förstått vad som är så roligt med att titta på

när någon äter eller lagar mat.